Handlar om ett par människor som på olika sätt konfronteras med den medicinska vetenskapen. En av dem är en vetenskapsman som har fantomsmärtor i sitt amputerade ben, vilket ses som bevis för att kropp och själ är knutna till varandra, att ”…kroppen och själen i själva verket utgör delar av en högre gemensam sak enhet, olika tillstånd av en och samma substans, likt vatten som ju kan finnas i såväl fast som flytande form”. Är min smärta gud? funderar vetenskapsmannen.
En kvinna skriver till ett museum och ber att hennes uppstoppade pappa ska tas ur glasmontern och få bli begraven, eftersom människokroppen är en spegling av universum och kropp och själ hör samman. Ljus materia är det vi kan ta på ( kropp) medan den mörka materian är okänd trots att den upptar tre fjärdedelar av universum (själ?).
”Löparna” syftar inte på sportsmän utan på personer som löper i tanken, som försöker förstå mörk materia. Likt fågel Fenix är löparna stoppade av Guds lag /naturens lag/kulturens lag.
Fråga bokologen 