Hjärtats oro (1939) av Stefan Zweig

Döm inte boken pga omslaget. Den här fulingen är bra! Det börjar med en fattig löjtnant som möter en rik rullstolsburen flicka.

I berättelsen om löjtnanten visas kopplingen mellan medlidande och mördande, att medlidande (se djinnen på mannens rygg) gör en skyldig till brott (vållande till annans död) som måste neutraliseras med grövre brott ( avsiktligt mördande). Men: ”Ingen skuld är glömd så länge samvetet minns den”, skriver författaren. Någon gång väcks minnen till liv, att många år har gått är ingenting ur ett samvetsperspektiv.

Denna bok brändes på nazisternas bokbål (pga. nazismens förakt för svaghet och antisemitism?)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: