…så kan det ligga något i det, tänker jag och börjar läsa Tessa Hadleys noveller (tidigare publicerade i tidningar mellan 2003-2018 + en och annan ej tidigare utgiven).
Novellerna liknar kåserier skrivna i 3:e person: Filosoferande kring en händelse, t ex att träffa sitt gamla ex i tunnelbanan och märka att han, som en gång var så ämlig, fått pondus och gått långt förbi en i utvecklingen.
En av novellerna handlar om hur en ung tjej projicerar passionen för sin universitetslärare på en annan man; en gasingenjör, som utseendemässigt liknar läraren (men där slutar likheterna). Tjejens ouppfyllda (förbjudna) drömmar om läraren framkallar associationer som styr in henne på en kärleksaffär med denna gasingenjör, vilket för henne själv är ett ”pinsamt mysterium”, som i sin tur ger näring till en ny kärleksförbindelse.
Tjejen tänker flera år senare tillbaka på sin pinsamma förbindelse med gasingenjören: ”Jag skulle önska att han inte var gasingenjör. Det påminner lite för mycket om handlingen i en sådan där porrbuskis från sextiotalet, där mjölkbudet eller brevbäraren står till förfogande för den uttråkade hemmafrun mitt bland bekvämligheterna i hennes kök”, tänker tjejen (s.19), men det är fantasin hantverkare/gasingenjör som hon tänder på i sitt äktenskap med en akademiker.
Tema pinsamhet återkommer i varje novell. Så pinsamt att några gudbarn haft romanser med varandra när de träffas många år senare för att dela upp arvet efter gudmor. Så pinsamt gudmorsval! känner gudbarnens föräldrar i efterhand, eftersom gudmodern förblev konservativ medan de själva blivit vänster.
Pinsamt för en hemhjälp när hennes 89-årige brukare blir betuttad i henne. Pinsamt att vara en killes substitut för en annan tjej. Pinsamt att läsa någons snuskiga dagbok och sedan se personen i ögonen, pinsamt att försöka förföra någon som inte är intresserad.
Synd att författaren inte skriver i presens, känns alldeles för tryggt att skriva i då-tid, på behörigt avstånd från det pinsamma, istället för att låta läsaren möta det IRL. Men författare har väl de filter som krävs för att få sina (självbiografiska) berättelser på pränt.
”Hon är en av vår tids främsta författare”, säger Chimamanda Ngozi Adichie och jag förstår vad hon menar nu; Tessa Hadley ger aha-upplevelser om det pinsamma, att det är en drivkraft i våra liv och påverkar våra ”val”, som utifrån kan verka helt ologiska: Varför säger man t ex nej till att bli ekonomiskt oberoende!? Svar: Pinsamt att säga ja.
Fråga bokologen 
En tanke på “Noveller (2021) av Tessa Hadley”