Novellsamlingen är färgstark utanpå och inuti. Relationsdramer avverkas, en per novell. Jag använder ordet ”avverkas” pga. det energiska berättandet, som accelererar i avslutningen och klyver av berättelsen. Ett vitaminpiller och lyckopiller i ett, eftersom novellerna alstrar mycket värme och positivitet. Författaren väljer att se glaset halvfullt och sådant smittar.
Novellen ”Bekräftaren” handlar om en bekräftelsetörstande psykolog vars superkraft är att bekräfta sina patienter och partners, men psykologens egen törst förblir osläckt… Det är skrivet på ett varmt bildspråk: [Alla] ”lyfte runt mig som en limpa […] Vakna och bad om mer majs och det fick man så klart. Alla ville se mig äta majs”, beskriver huvudpersonen sin barndom (s22).
Karaktärernas namn känns valda med omsorg. Vad sägs om en dröm-man vid namn Max Borg? Det sitter som en smäck; hans för- och efternamn uttalas som ett sammansatt ord ”maxbooorg ( …” var snäll och titta inte på mig, Max Borg, för jag ser förjävlig ut […] Här pausade Max Borg. Han skakade på huvudet”).
En annan av novellerna i samlingen presenteras som en av de vackraste kärlekshistorierna som det aldrig skrivs om – förrän nu då :). En tredje novell handlar om ett svenskt punkband på turné i Tyskland (deras första och sista…). En fjärde berättar om en utsatt kvinna som får oväntad hjälp från en medmänniska. En femte beskriver en butter man som blir kär vilket ger ringar på vattnet/omgivningen. En sjätte behandlar ämnet barn som bevittnar bråk i hemmet, men som får hjälp från oväntat håll. I den sista novellen går en kvinna ensam på pilgrimsfärd i den norrländska vildmarken, går och går. Vissa karaktärer vandrar mellan novellerna (t.ex. Eleganten och Mikael).
Typiskt för samtliga noveller är att det är människor som gör skillnad för varandra. Novellerna börjar i mörker, men det finns insprängd munterhet i dem och snart är ljuset ett faktum. Känns renande att livet inte alltid kommer vara svårt även när det ser mörkt ut.
Fråga bokologen 