Allt jag fått lära mig (2019) av Tara Westover

… handlar om Taras uppväxt under 1990-2000-talet i en amerikansk mormonfamilj, där fadern förbereder familjen på domedagen: Tara och hennes sex syskon får inte beblanda sig med det syndiga samhället – inte gå i skola och inte uppsöka läkarvård, inte ens efter en bilkrasch. ”Ta med honom hem – mor kan fixa det”, säger fadern, eftersom modern är örtkunnig.

Faderns omvärldsfobi har gjort både modern och barnen medberoende, men kontrollen över barnen sviktar när de kommer i kontakt med andra sanningar än hans. Mycket Tara fått lära sig av fadern visar sig vara felaktigt, t.ex att afroamerikaner skulle ha haft sin allra lyckligaste tid när de var slavar, eftersom de inte behövde oroa sig för sitt uppehälle på den tiden… Pga. sanningar som denna klampar Tara i klaveret i nya sociala sammanhang.

Allt jag fått lära mig är tänkvärd och spännande; Tara går från vilseledd hemskolad till universitetsstuderande. Vägen dit är kantad med till synes oöverstigliga hinder (pengar, kunskapsluckor, kulturkrockar, rädsla, skuld och skam…).

Bokens början är osentimentalt skriven, låter läsaren själv lägga in det sentimentala, något jag uppskattar. Mot slutet av boken börjar jag-berättaren ingående förklara andra karaktärers känslor, vilket får mig att längta tillbaka till hennes tidigare återhållsamma stil. Mot slutet accelererar även tempot – Tara reser än hit än dit – och texten blir referat, förlorar i tänkvärdhet. Men ett slut gör inte en hel roman; jag lär mig mycket längs vägen.

Läs Allt jag fått lära mig!