I Horsts barndomskvarter i Tyskland på 30-talet bor välmående borgare, som undgått att drabbas personligen av fattigdomen och förnedringen efter första världskrigets nederlag och ”dolkstöten i Versailles”.
Människorna i barndomskvarteret anses vara opolitiska, men gläds åt Hitlers visioner och satsningar – att allt ska bli bättre och inte sämre. När judarnas skyltfönster krossas under Kristallnatten undrar kvarterets invånare om Hitler verkligen är underrättad om detta. Judarna ”flyttar” men det passerar kvarteret obemärkt i en tid av förändring.
Horsts mor läser Mein Kampf, speglar sig i konstnärssjälen Hitler, ser spår av hans ord i Bibeln och blir nyfiken på att bli vegetarian som Hitler. ”Och om någon år 1938 hade lyft en hand för att skjuta Hitler så hade det varken behövts SS och Gestapo för att gripa honom. Hela folket hade dömt honom för Messias-mord”, skriver Krüger (s.42).
Horst hamnar som ung i Gestapos förhörsrum – men hans föräldrar håller på Hitler ända in i slutet. Ingen i kvarteret känner till Auschwitz innan krigsslutet. Horst sänds till fronten och har fullt upp med att överleva där. Efter kriget kommer han reflektera över hur det blivit om han istället fått tjänst i Auschwitz.
År 1964 rapporterar Horst i egenskap av journalist från en av Nürnbergrättegångarna och slås av att krigsförbrytarna uppträder som vilka vänliga kostymklädda män som helst. Upplevelsen får honom att skriva sina memoarer/denna bok – en självrannsakan, som ges ut 1967.
Horsts historia om Hitlertyskland är ny för mig; ger insyn i en grupp priviligierade tyskars relation till Hitler. Horst har självironi och kunskap som bara erfarenhet kan ge. Ett spännande liv vävs fram genom texten.
Läs Vårt kvarter. En uppväxt i Hitlertyskland!
Fråga bokologen 