Efter många omläsningar tycker jag att denna berättelse borde blekna, men jag blir ändå drabbad som om det vore första gången jag läser om den fattige Jan i värmländska Skrolycka, som blir galen av olycka när hans dotter flyttar till staden och inte hör av sig.
Sett ur Jans perspektiv har hans dotter blivit kejsarinna av Portugallien och han själv kejsare. Jan bortförklarar bybornas skratt åt honom som uttryck för nervositet – de är förstås överväldigade av hans kejserliga närvaro!
I direkt anslutning till Jans självreflektion inflikas en anonym bybos perspektiv: Bybon lägger märke till folksamlingen ”som det jämt var nuförtiden kring den lilla gubben ifrån Skrolycka”. Lagerlöf skär i ens hjärta när hon hoppar från Jans perspektiv till det distanserade utifrånperspektivet på den lilla gubben Jan.
Lagerlöf kontrasterar människor mot varandra men framhäver även kontrasterna inom människan: Jan försvinner in i sin fantasivärlds logik samtidigt som hans sinnestillstånd skärper hans sjätte sinne i den verkliga världen; han siar rätt om bybors framtid. Det är fler än Jan som riskerar sitt förstånd (ta tryggheten från en människa och se hur konstigt den bär sig åt).
Lagerlöf skriver dialogen på dialekt vilket ger själ och värme till berättelsen. Alla talar dialekt, hög som låg. Värmländskan utgör en del av den levande miljöbeskrivningen: ”Jag tyckte, att du talte ve nån”, säger Jans fru när hon hör Jan fråga solen om den vill ”vara gudmor åt’na [dottern]”.
Naturen är besjälad, beskrivs ofta som en person (solen drar molnslöjan över sig och försvinner). Människor i sin tur beskrivs ofta med djur- eller växtrelaterade ord (”de små vissna händerna” om människobabyhänder).
Berättaren är osynlig, men när läsaren som mest behöver henne ger hon sig till känna – försvarar eller summerar (”Men det var så med Prästberg som med trollen, att antingen de ville stjälpa eller hjälpa, så kom de bara olyckor åstad…”). Berättaren är allvetande på bygden men vet inget om livet utanför den, inget om dotterns liv i staden. I sin frånvaro spelar staden en stor roll.
Av de böcker jag läst av Lagerlöf är denna hennes allra bästa! Läs den!
Fråga bokologen 