Novellerna i denna samling är skrivna mellan 1936-1941 och handlar om statarna som arbetar på gods och gårdar, får lön i logi och naturaprodukter. De får slita som djur tillsammans med djur; naturen har en tidsfrist för såning och skördande. Godsherren hetsar statarna som hetsar djuren. Piskan viner.
Efter vintern är oxarna benrangel och orkar inte dra plogen. ”Medan man sådde säd, dog de levande djuren. Medan gräset växte helt sakta, dog djuren”, skriver Ivar Lo i ”Oxgraven” (s.25).
Djuren är statarnas slagträ i kampen för frihet och bättre villkor. När mjölkerskorna strejkar är korna slagträet och godsherren svarar med att skicka de omjölkade lidande till slakt. Mjölkerskorna är ledsna, men kampen går före djurens väl. 1945 avskaffas statarsystemet. Korna och andra kreatur spelade nyckelroller, men har de fått det bättre?
Det är intressant att läsa om en tid när djur och människor arbetade tillsammans, när djur inte enbart var djur i bur att konsumera. Djur behandlades illa, men de hade namn: Hjärtros, Bella, Korthorna, Mulle…
Novellerna känns korta och kärnfulla. De är tänkvärda och välskrivna, precis som Ivar Los roman Kungsgatan (1935) om när statare lämnar gården för staden. Jag kommer snart läsa mer av honom!
Fråga bokologen 