Christina låter sin kyrkkörledare Sam och hans sjuårige son få sova en natt i hennes hem när de inte har någonstans att bo. Sam blir dock kvar i flera år mot hennes vilja.
Christina är i en sårbar fas; hennes barn flyttar hemifrån och hon har ett behov av att få ta hand om någon – betyda något extra för någon. Sam visar stor tacksamhet för gästfriheten, för att med tiden varva tacksamheten med förakt: Christina är en framgångsrik kvinna med kontakter som han är avundsjuk på. Hon fröken Julie och han betjänten Jean; hans brott är ett hatbrott, inte enbart av ekonomisk karaktär.
I Christinas dagboksanteckningar finns svar på varför hon lånar ut stora summor pengar till Sam. Jag förstår hennes irrationella handlingar: Bara att läsa om honom är som att ha en äcklig bläckfisk i knät – jag vill få bort den fort (läser ut boken fort).
Boken ger förståelse för offret bakom bedrägeriet, är viktig och måste tas på allvar. Därför är det synd att den inte korrekturlästes mer noggrant (personnamn utan stor bokstav och många felslag släpptes igenom). Men Ödeläggaren är trots sina skönhetsfläckar en läsvärd bok! En subtil skräckroman. Läs den!
Fråga bokologen 