Lärarinnan Lotte Bøk, 57, på Konsthögskolan i Oslo tackar ja till att vara med i den 33-årige konststudenten Tage Basts dokumentärfilm, vilket innebär att hon blir skuggad och filmad både på jobbet och hemma. Hon förställer sig; hon kan inte tänka bort kameran – skuggningen upptar alla hennes tankar. Konststudentens syfte med filmen kommer ändras under projektets gång.
Lotte Bøk är en karaktär att tycka om och känna med. Hon är engagerad i sina kollegor, vänner och i sin dotter (brukar hjälpa dem med att formulera sina mejl).
Lotte föreläser om pjäser av Brecht för unga studenter, kämpar för att få dem intresserade med alla sina medel (jämföra med dagens samhälle, relatera till deras livssituation, dramatisera och ställa frågor). Hjorth beskriver träffande lärarinnans kamp om intresset:
”Eleverna hade börjat titta på sina telefoner, och Lotte såg sig tvungen att höja rösten. […] Även de mest plikttrogna eleverna såg nu drömmande ut genom fönstren på björkens lövverk som dansade blygt och försiktigt i den varma vinden, hon fick skynda sig att göra det [det trettioåriga kriget] mer relevant (s 21).
Hjorth beskriver lärarinnans förlust: ”De hängde över borden och Tage Bast filmade att de hängde över borden” (s.25). Det blir lite komiskt. Lotte gör sitt bästa, är engagerad, men det räcker inte; de hänger över borden.
Hjorths språk är följsamt och vackert med anaforer, gör porträttet av Lotte levande, bär fram en spännande och tänkvärd berättelse. Läs Lärarinnans sång! Jag kommer läsa mer av Hjorth!
bokologen.se 