En intressant populärvetenskaplig bok baserad på psykiatern Simon Kyagas avhandling om sambandet mellan kreativitet och ”galenskap”:
Bipolär sjukdom och schizofreni är vanligare bland författare än andra yrkesgrupper. Författaren Linda Boström Knausgård skulle gärna byta bort sin bipolaritet och kreativitet mot ett normalt liv utan det personliga lidande som sjukdomen orsakar henne.
Om man tar fram gensaxen riskeras dock hela mänskligheten; kreativa egenskaper som utvecklar kultur, samhälle och vetenskap skulle inte ärvas vidare – utvecklingen skulle stanna av (s.117).
Mikael Persbrandt intervjuas om sin bipolaritet, berättar att medicinen inte påverkar hans skådespelarinsatser negativt (vilket han befarade). Han ser bipolariteten som en del av sig själv att vårda.
Det intervjubaserade materialet är det mest intressanta i boken; det ger själ till kvantitativa data. Den fiktiva fallstudien om den bipoläre framgångsrike företagsledaren ”Sten” är mindre intressant; han är ett hopkok av Kyagas patienter, saknar en äkta kontext av arv och miljö.
Friska fäder, mödrar, syskon och barn till personer med psykiatriska diagnoser har oftare kreativa yrken än andra. De är författare, forskare, konstnärer, skådespelare… Regissören Maria Bäcks mamma är bipolär, vilket gav Maria fantasi och en annorlunda syn på verkligheten. Hon har sin mammas kreativa potential, men inte sjukdomen. Einsteins son insjuknade i schizofreni och så även James Joyces dotter, medan fäderna själva befann sig i ekvilibrium – i optimal balans med sin kreativitet.
Kyaga och Mattsson tar förutom bipolaritet och schizofreni också upp autism, asperger, anorexi och adhd i förhållande till kreativitet – och vad som händer när droger kommer in i bilden. Författarna ger exempel från historien och samtiden: Sokrates, da Vinci, Beethoven, Mozart, van Gogh, Munch, Churchill, Virginia Woolf, Trump, Beate Grimsrud, Greta Thunberg…
Läs Ekvilibrium! Lärorik och lätt att ta till sig!
bokologen.se 