År 2000 bestämmer sig en 27-årig vacker och välutbildad kvinna i New York för ett år i dvala på kemisk väg. Hon har sina skäl och ”privilegiet” att kunna förverkliga det (har god ekonomi och en medgörlig psykiater).
Den mörka berättelsen kantas av svart humor, både i beskrivning och i dialog, särskilt i samtalen mellan kvinnan och psykiatern:
Kvinnans psykiater beskrivs som ”en hora som sjöng vaggsånger för mig” och kvinnan beskriver sig själv som ”en hipp inredningsdetalj” på sin arbetsplats konstgalleriet. Hon kan arbeta i sitt dvallika tillstånd eftersom hennes arbetsuppgift är att vara sur mot besökarna.
En väninna från collegetiden (som hon älskar men inte gillar längre) kommer ofta hem till henne. Väninnan ojar sig över hennes dvala (men har allvarliga egna problem), är dock positiv till sitt nya jobb: ”Jag måste säga att jag gillar tvillingtornen. Det är stillsamt däruppe…” säger väninnan.
Med rekvisita som George W Bush, Tommy Girl-parfym, personsökare, piercings och Kate Moss väcker Moshfegh mina millennieminnen till liv. Alva Dahl har skickligt översatt romanen till svenska; texten känns skriven på originalspråk. Den liknar lite Sylvia Plaths Glaskupan (+ ännu mer av gränsöverskridanden – och minus Plaths poetiska språk).
Läs Ett år av vila och avkoppling! En omtumlande kvinnoskildring.
bokologen.se 