Lila hibiskus (2003/2010) av Chimamanda Ngozi Adichie

Chimamanda Ngozi Adichie är fulländad författare redan i sin debutroman Lila Hibiskus. Hon om någon borde få Nobelpriset i litteratur

😑🙏.

Hennes böcker Lila hibiskus (2003), En halv gul sol (2008) och Det där som nästan kväver dig (2011) fick mig att i hjärtat förstå vardagsrasism, förstå att det finns kärlekspassion även under svår svält samt hur kolonialism lever vidare långt efter att kolonin i fråga blivit fri.

Lila hibiskus handlar om Kambili, 12 år, som är dotter till den fiktive folkhjälten/Amnestypristagaren Eugene Achike i Nigeria. Familjen lever ett tillsynes priviligerat liv, men bakom lyckta dörrar misshandlas mor och barn psykiskt och fysiskt av fadern, som är traumatiserad efter att i barndomen tagits under en katolsk prästs vingar.

Eugene är djupt troende katolik och förkastar sin barndoms gudar, har sagt upp kontakten med sin gamle sjuke far, eftersom denne tillber de gamla gudarna. Det är tänkvärt att läsa om Eugene som gör så mycket ont samtidigt som han gör mycket för mänskliga rättigheter. Att förstå att det är samma människa.

Kambili och hennes lilla familj är isolerad pga pappans agerande; när barnen väl träffar sina kusiner tas deras strykrädsla för snobbighet. Barnen blir dubbelt bestraffade; dels får de möta omgivningens förakt och dels straffas de hemma för att aldrig vara tillräckligt gudfruktiga.

Det råder allmänt kaos i samhället – läkare och universitetslärare strejkar eftersom de inte fått lön på flera månader. Landet styrs av en militär som inte uppskattar Eugene Achikes fria tidning The standard…

Läs den spännande och tänkvärda Lila hibiskus!

😑🙏 hoppas på Chimamanda nu.

Översättare: Ragnar Strömberg
Chimamanda Ngozi Adichie höll ett bra Ted talk om faran med bara en enda berättelse Titta på det (18 minuter långt).