Den lille sexårige belgaren Patrick Nothomb skickas på 1940-talet på sommarlov till sin farfar baronen, sin styvfarmor baronessan, sina fem farbröder och fastrar på Château du Pont d’Oye. Fastrarna och farbröderna är jämngamla med Patrick, har rykte om sig att vara vilda…
Senare i livet kommer Patrick att vara belgisk diplomat stationerad i Kongo, där han 1964 får förhandla med rebeller om gisslan – samtidigt som han själv är en av de tillfångatagna. Han drabbas inte av Stockholmssyndromet; rebellerna dödar personer ur gisslan.
Diplomaten Patrick Nothomb var författarinnans far och hon skriver hans biografi i jag-form, vilket ger känslan av att läsa hans memoarer. Delen som handlar om hans barndom andas Syskonen Baudelaires olycksaliga liv medan delen om hans ungdom påminner om Stolthet och fördom, där det ska uppvaktas, tas hänsyn till antavlor och förhandlas.
I delen om gisslantiden läser Patrick Hjärtats oro av Stefan Zweig. ”När ögonblicket är inne ska vi inte ha något hjärta i kroppen”, kommenterar rebellledaren hans lektyr. Patrick känner sig som Tusen och en natts prinsessa Scheherazade när han under hot förhandlar om gisslan.
Amélie Nothomb skriver med lätt penna – hennes fars livshistoria flyger fram. Det är spännande att läsa om diplomati bakom kulisserna och om den belgiska överklassmiljön (där baronbarnen får slåss om slattarna av soppan efter att de vuxna försett sig).
Läs Första blodet!
Översättare: Maria Björkman
Tack för recensionsex och angenäm läsupplevelse, förlaget Editions-J!
bokologen.se 