Priset för svenskt medborgarskap. En sann berättelse (2023) av Victoria Strömbäck

Om att vara 12 år och komma som flykting till Sverige (bo på flyktingförläggningar, invänta sin mamma som inte kunde fly tillsammans med en och ens pappa, invänta beslut om uppehållstillstånd, få avslag, överklaga avslag).

Sett ur tolvåringen Victorias perspektiv hade hon ett bra liv i Ryssland (hon var lyckligt ovetandes om att hon levde under hot). Plötsligt skulle hon och pappan åka på förklädd Sverige-semester (hon fick inte berätta för någon att hon inte skulle komma tillbaka, fick inte ta adjö på riktigt).

Tolvåringen Victoria spyr galla över Sverige – och hon är förlåten; flyktingförläggningarna de bor på är sanitära oangelägenheter med regler och villkor som inte skulle vara rimliga någon annanstans i samhället. Flyktingförläggning = Victorias Sverige. Det utspelar sig 1999 och frågan är om flyktingförläggningar fungerar bättre idag.

Victorias första år i Sverige sätter spår i hennes kropp. Avsaknaden av kontroll får henne att kontrollera det lilla hon kan: sin kropp. Det är smärtsamt att följa Victoria. Priset för att få höra till är högt.

Boken är dedikerad till hennes föräldrar och…

Det finns många fina formuleringar som denna.

Boken börjar och slutar med intressanta reflektioner kring samtida Sverige och Ryssland – och en rysk fabels sensmoral citeras: ”Att skylla på den ena eller andra är att klyva hår. Och kärran står ju där den står” (s.9). Oavsett vems fel måste kärran rulla vidare.

Läs Priset för svenskt medborgarskap – om att vara flykting ur ett barns perspektiv!

Tack Victoria Strömbäck för att jag fick läsa!