Om livet i en familj där kvinnorna dör unga i bröstcancer. Selma opererar bort sina bröst i förebyggande syfte. Bör hennes vuxna dotter också ta bort sina? Ångest och vånda. Selma vakar över dottern, precis som Selmas mor en gång vakade över Selma.
Selma minns sin mor: ”Mest av allt grät jag över mammas bröst, över hur tomma och platta de var på slutet, att de kunde vara så sjuka när de var så tomma” (s.132).
Selmas minnen tar stor plats i texten (ibland varannan rad), vilket visar hennes betyngda sinne. Ibland avbryts Selmas berättelse av dotterns vykort från Norge. Trots att dessa andas harmoni lindrar de inte Selmas oro (Varför tog det tid för vykortet att komma fram?!).
Selma är 66 år, har blivit äldre än vad hennes mor blev. Allt gjorde Selma för att undkomma sjukdomen, men ändå har den i sin frånvaro präglat hennes liv – hennes relationer.
Selma är tänkvärd; oönskvärda mönster återfinns mer eller mindre i alla familjer. Det är bara innehållet i mönstren som växlar. Lützs vackra språk tar väl hand om Selmas berättelse.
Läs Selma!
bokologen.se 