Politiskt korrekta miljöer gästas av icke politiskt korrekta karaktärer, skildrade med värme. Någon blottar sig på en klassåterträff, en annan på affären, en tredje på plagen i Frankrike… Nytt kapitel innebär en ny huvudkaraktär som blottar sig. Det är lika spännande varje gång.
Karaktärerna gästar varandras kapitel, bokstavligen eller genom hörsägen. Deras kopplingar till varandra liknar livet självt; alla känner alla genom varandra, även om det vid första anblick verkar osannolikt.
Författaren fångar essensen av att vara människa, hur det är att ta ton och sedan tystas av att någon drar ett starkare kort än man själv. Tystandet är temporärt; i nästa miljö är man kanske den som tystar den andre.
Studie i mänskligt beteende känns autentisk och allvarlig, men skratt bubblar upp i de små detaljerna, som t.ex. hanteringen av karaktärers namn:
”De andra tittar irriterat på Eva Grundberg, född Grundberg, och försöker tysta ned henne så Jenny Olsson kan fortsätta […] Att sänka armen hade varit att ge upp ordet och det är det som Jenny Malmgren, född Olsson, inte gör”.
Studie i mänskligt beteende ger saker att begrunda:
”Det är inte meningen, så att säga, att vi ska se oss själva utifrån. Att se sig själv i spegeln är som att titta på någon annan och tvingas inse att det är man själv. Det är mer än de flesta med stark jaguppfattning tål” (s. 184).
Läs Studie i mänskligt beteende!
bokologen.se 
Hon skriver som ingen annan, Lena Andersson. Det är skarpt. Ganska cyniskt och ganska välgörande.
GillaGilla
Jag håller med! Hennes penna är unik. Jag slukar allt hon skriver sedan Var det bra så?
GillaGilla