När ett ungt ungerskt rikt par åker på bröllopsresa till Italien drabbas den äkta mannen Mihály av ungdomsnostalgi, vilket får honom att handla därefter. Det ena leder till det andra och bröllopsresan blir inte alls som de tänkt sig.
Med tillbakablickar fångas anledningar till hans nostalgi in. Vissa av nostalgi-objekten lever i berättelsens nu och är liksom paret på resa genom mellankrigstidens Europa. Med parallellhandlingar förlagda runt om i Europa berättas deras eskapader och öden.
Romanen innehåller målande miljöbeskrivningar som ibland blir komiska, på gränsen till sexistiska: ”Landskapet som hade sett så underbart ut från tåget, mellan Bologna och Florens, var nu blött och frånstötande, som en gråtande kvinnas ansikte som sminket runnit av” (s.75).
Berättaren är allvetande, flyger som ett bi från blomma till blomma och återger karaktärernas tankar och avsikter. Det behövs eftersom karaktärerna till synes ofta tycks handla irrationellt.
Berättelsen påminner mig om Mary Shelleys Frankensteins monster, men monstret är istället en svunnen tid i Mihálys liv som han likt professor Frankenstein återupplivar. Ett århundrade innan Mihály och hans fru semestrar i Italien reste Mary Shelley och hennes man poeten Percy runt i landet, led av nostalgi, levde dekadenta liv. Percy omnämns i Resa i månljus.
Det italienska landskapet speglar Mihálys inre tillstånd av nostalgi; överallt finns fornlämningar från romartiden och han vill kliva av tåget i varenda stad för att inte missa något. I Rom plockar han på sig skärvor från tvåtusenåriga lerkrukor samtidigt som romerska barn runt omkring krossar krukskärvor i sina lekar. För Mihály är det förgångna högst levande.
Szerbs skruvade berättelse med dess starka vackra bilder lever – den skulle bli en bra Wes Anderson eller Quentin Tarantinofilm.
Läs Resa i månljus!
Övers. Maria Ortman (2015)
bokologen.se 