Mãn är en vietnamesisk kvinna som gifts bort med en utlandsvietnames som tar henne till Kanada, där hon får jobba hårt på hans restaurang. Mannen bygger ett trapphus mellan restaurangköket och hemmet så att hon lätt kan gå mellan spis och säng.
Mãn är lärd att vara nöjd med sin lott – och expert på att känna av mannens behov, vilket kunde ha inneburit en friktionsfri tillvaro om det inte vore för att restaurangen är många människors nav och att vissa av bekantskaperna där ger Mãn möjligheter.
Mãns familjehistoria återberättas och mönster synliggörs. Det är intressant att se vilka vägar det sociala arvet tar när Mãns far är en fransk vit man som försvann. I hans frånvaro liknar Mãn honom – sticker ut utseendemässigt i Vietnam, något som Mãns mor försöker tona ned.
Våld mot kvinnor är utbrett i båda länder, gör sig påmint i korta ögonblicksbilder: ”Jag såg inte längre att en far slängde ett strykjärn i ansiktet på sin alltför sminkade dotter i fönstret till huset som vårt tåg strök tätt förbi” (s.118).
Texten är rik på vietnamesiska- och västerländska kulturreferenser. I bokens marginaler finns ord på vietnamesiska med översättning likt i ett språkläromedel (bép – kök, sét – blixt, ma – vålnad..)
Språket är vackert med insprängd vietnamesisk poesi, både på vietnamesiska och översatt till svenska. Thúy skrev boken med utgångspunkt i franska.
Läs Mãn! Ett tänkvärt kvinnoöde berättat ur ett flerspråkigt perspektiv.
Översättning: Marianne Tufvesson
bokologen.se 