En berättelse i jag-form om en kvinna i Katalonien som lever ensam efter en rad kärleksförhållanden med kvinnor. Hon är deprimerad och läser in andras misstro, t.ex att hon som gudmor till sin systerdotter endast är betrodd att komma med fruktkaka på påsken.
Huvudpersonens familj beskrivs som en bläckfisk, där föräldrarna utgör bläckfiskens huvud och huvudpersonen samt hennes syster är bläckfiskens tentakler som borde ha amputerats men förblivit fästa vid huvudet/föräldrarna.
Huvudpersonen känner sig påpiskad av sin mors förväntningar och skulddriven av moderns besvikelser: ”En sommar kunde vi inte åka på semester för att du behövde tandställning”, citeras modern.
Författarens språk är poetiskt och vitalt, förmedlar oväntade bilder, t.ex. hur huvudpersonen hemma blir ”till en liten köksgardin” bredvid sin ”burmesiska pagod” till serbiska inneboende. Översättaren Ellinor Broman har gjort ett skickligt jobb.
Författaren har dräpande humor, t.ex. när huvudpersonen pratar med sin lesbiska moster som inte kommit ut:
”’Så klart man inte ska gifta sig med en man om man får lust att sticka huvudet mellan brösten på varenda kvinna man möter på tunnelbanan. Kanske borde du prova. Bara för att få veta. Eller hur?’ [säger huvudpersonen.] ’Jo kanske det. Men alla lesbiska är så fula!’ [svarar mostern.] Tack för det, moster”[tänker huvudpersonen] (s.23).
Berättelsen innehåller sexminnen och onani, något huvudpersonen menar håller henne kvar i världen. Hon förklarar för sin nyfikna syster hur det är att ha sex med en kvinna.
Författaren berättar episodiskt, hoppar hastigt i tid och rum, samtidigt som förloppen och tankarna inom en episod svänger. Bokens början liknar en snabbspolad film, men berättartempot varvas ned efter ett par kapitel och läsningen blir riktigt njutbar.
Läs Permafrost! Ett intressant kvinnoporträtt på deppig versus livsbejakande poetisk prosa.
Översättning: Ellinor Broman (2025)
Originalets titel på katalanska: Permagel (2018)
bokologen.se 