”På natten har hon levat tänker hon, på dagen har hon varit snel”, skriver Tikkanen om Rödluvan, som är gift med Vargen och har vargungar i 1960-talets Helsingfors. På dagen servar Rödluvan man och barn och på natten skriver hon.
Ibland förflyttas handlingen bakåt i tiden, till Rödluvans barndom, där hon är dotter till en hårt arbetande politikerpappa samt en ofrivillig (och olycklig) hemmafrumamma – där det inte finns mycket utrymme för ett barn vars viktigaste uppgift är att vara ”snel”.
För att inte upprepa sin barndom har Rödluvan låtit sina vargungar ta plats, men Vargen kräver mycket av Rödluvans uppmärksamhet, likt hennes pappa krävde mycket av hennes mamma.
Tikkanens berättargrepp att tala om familjen i rödluvetermer istället för egennamn fyller funktion; dessa termer är påminnelser om gamla roller som lever kvar trots motstånd och samhällsförändring. Termanvändningen tar också udden av smärtan som finns, omvandlar den till svart humor och gör att jag kan skratta.
Läs Tikkanens Rödluvan!
bokologen.se 