
Salka Valka, 11 år, och hennes mor Sigurlina blir i början på 1900-talet ivägkörda från sin by på norra Island och söker sig söderut, mot Reykjavik, där alla alltid sägs ha söndagskläderna på. Moderns pengar är dock slut och de stannar därför till i den fattiga byn Oseyri för att arbeta. De får lön i natura – inte i pengar – och blir kvar.
Det Island som Laxness beskriver upplevs stort som en världsdel; när folk flyttar ”söderut”(till Reykjavik) förlorar de kontakten med människorna i Oseyri. Män i Salka Valkas närhet drar ännu längre söderut (Spanien) – eller västerut (USA), för att senare återvända förändrade och påverka människorna med nya (kommunistiska) idéer, varpå den danskättade överheten i byn utmanas.
I långa monologer framförs olika bybors åsikter. Det blinde gamle oraklet Eyjolf säger till Salka Valka:
”De få rika karlar jag sett i mina dar arbetade aldrig ett dugg, och fattigdomen vilade alltid tyngst över dem som trälade mest. […] Men kunskapen och den glädje man har av en bra bok är bättre än rikedom, och därför skulle jag lägga vinn om läsning och skrivning, om jag vore i dina kläder…” (s.75).
Salka Valka är en tongivande person i byn, vältalig och orädd – både som barn (”De [arbetsgivaren] ger mig inte pengar!”) och senare som ung kvinna iklädd byxor istället för kjol.
Jag hade önskat mig mindre fokus på politik och mer fokus på relationerna mellan de brokiga byborna (Jag och den allvetande berättaren tycks ha olika intressen här). När Salka Valka inleder en relation med sin styvfar (!) nämns det bara i förbifarten.
Laxness beskriver människorna med lyteskomik (Sigurlina är en jättekloss och den stilige kommunisten har hemsk andedräkt). Karaktärerna har många romanser men det förekommer inga sexscener, bara antydanden om att de har ägt rum i form av barn.
Läs en skruvad berättelse om livet i en fattig isländsk by för över hundra år sedan.
Redan 1928 skrev Laxness sagan om Salka Valka på engelska för Hollywood, men filmen blev inte av då en av producenterna sköt sig (s.423).
Översättning: Ingegerd Nyberg-Fries