Ernaux skriver dagbok om sin alzheimersjuka mor 1984-1986. Det är en gripande läsning om att förlora sin mor levande.
Moderns nya beteenden väcker minnen: ”När hon [mor] inte ville ha mer av sin brioche gömde hon den under kjolen. I barndomen gömde jag karamellerna jag knyckte i speceributiken i underbyxorna”, minns Ernaux (s. 78). Minnen visar även att mor och dotter hade en komplicerad relation innan insjuknandet.
Ernaux känner skuld för att hennes mor mår sämre och sämre, tänker att det är för att modern flyttades från Ernauxs hem till ett boende. ”Med dig är jag i goda händer”, säger modern när dottern hälsar på henne på boendet.
Ernaux dokumenterar livet på boendet – interaktionen mellan henne, de boende och personalen. Det blir ofta komiskt, men mestadels är det sorgligt. Ernaux håller ihop i moderns närvaro men bryter ihop i hissen.
Läs Jag har inte kommit ur min natt! En stark berättelse som innehåller blandade känslor.
Översättning: Maria Björkman (2025)
bokologen.se 