Den 20-årige Bengts älskade mor har nyss dött och hans far har redan en ny kvinna. Bengt vill hämnas.
Tonen för det destruktiva familjedramat sätts på romanens första blad: ”Det är inte sant att ett bränt barn skyr elden. Det dras till elden som en mal till ljuset. Det vet att när det kommer nära skall det åter bränna sig. Ändå kommer det för nära”.
I min omläsning ser jag saker som jag inte såg 2004 när jag läste Bränt barn senast. Jag ser nu ett tydligt Hamlet-tema där någon måste bli Ofelia. Jag ser Bengts vidriga sidor (kanske hade jag förträngt dem; jag mindes honom som ett stackars offer…) och står nästan inte ut.
Dagermans berättare är allvetande och ibland avbryts dess berättande av brev från Bengt till far, till styvmor, till flickvän – eller till sig själv. Det är ett spännande och välfungerande grepp. Breven ger annan information än den allvetande berättaren och jag lägger pussel med samtliga källor och tolkar in en del.
Läs Bränt barn! En ung mans inferno.
bokologen.se 
Det är jättebra att du påminner om Stig Dagerman. Den här har jag inte läst, så vitt jag minns. All den tid som var innan jag skaffade Goodreads är lite diffus när det gäller sånt.
GillaGilla