Om en författares äckel över de som hjälpt honom till författarskap – och så även äckel över sig själv; han och ”de” är som en enda stor kropp.
Efter en tjugoårig fysisk paus från dem är han tillbaka i kulturelitparet Auerbergers våning i Wien, sitter i samma fåtölj som han gjorde på 50-talet – och är omgiven av samma människor som då. Han hatar dem och tvärtom, men han sitter kvar, låter sig regisseras. Det är årsdagen för deras gemensamma väns självmord.
Textens många upprepningar intensifieras i takt med att promillehalten stiger. Samtalet för kvällen handlar om rollen Ekdal i pjäsen Vildanden; skådespelaren som spelar Ekdal på Burgtheater är kvällens hedersgäst.
Man anser att Ekdal är en bra roll, men att pjäsen är dålig. Dock anses wiener-vildandsuppsättningen vara bättre än de andra vildandsföreställningarna ute i Europa. Någon påstår att Strindberg skrivit Vildanden (Bernhards humor).
Läs Skogshuggning! En intressant inifrånstudie av societetslivet i efterkrigstidens Österrike. Bokens förstaupplaga (1984) drogs tillbaka av den österrikiska kultureliten.
Översättning: Jan Erik Bornlid (2007)
bokologen.se 