Det här är det bästa jag har läst av författaren – och då har jag älskat allt av honom (Bränn alla mina brev, Glöm mig, Skynda att älska, Malma station…).
Det handlar om Vidar, 45 år, som i samband med en livskris tar kontakt med sin barndom genom att upprepade gånger slå numret till familjens sedan länge rivna sommarstuga och prata med ömsom sin far, ömsom sin mor samt med sig själv som barn. I den andra änden av linjen är det alltid den 17 juni 1986 och något avgörande händer då. Vidar vet inte vad – vill veta vad. Beroende på vem man är kan man välja att läsa det som sci-fi eller metaforiskt.
Både det som händer i nutiden i Stockholm och i dåtiden 1986 vid en sjö i Värmlandsskogen griper tag; det finns inga transportsträckor i denna roman: I nutiden förvärrar Vidar ohjälpligt sin situation för sig själv samtidigt som han genom sina samtal till 17 juni 1986 kartlägger bakgrunden till sitt aggressiva beteende i nutid.
Läs 17 juni! Jag är helt tagen.
Tack Malou för den fina presenten! Den gjorde min dag.
bokologen.se 