Tre bröder ska fira sin mor på mors dag. I en timme förbereder de firandet med tårtbak och städ hemma hos henne; hon är gammal och sjuk. Av deras prat sinsemellan framkommer att mor inte vill fira sin dag. Mellanbrodern vill prata med sina bröder om en mors dag i barndomen men möter motstånd. Bakom en stängd dörr finns mor.
Relationen mellan bröderna är intressant. De delar samma mamma men i sin relation till henne är de ensamma: De känner inte samma för henne (-eller hon för dem). De ifrågasätter varandra (”Varför har du INNETOFFLOR hos mamma? Hur ofta är du här och hälsar på egentligen?) och de har olika sätt att hantera henne på (en är rädd medan en annan är orädd /respektlös). Bröderna bevakar varandra (”För hur mycket pengar köpte du bilen av mamma? En tredjedel av bilen är min”). En bror bryr sig inte, eller?
Pjäsen innebär två timmar på halster. I början ser jag visaren på en köksklocka förflytta sig under brödernas förberedelser. Senare ser jag siffrorna slå om på mors klockradio varje minut, samtidigt som jag bävar/längtar till brödernas entré.
Efter föreställningen känner jag en stor frustration – precis som i livet självt. Intellektuellt förstår jag varför det behövde bli så här, men känslomässigt inte. Frustrationen innebär katharsis; jag känner den över någon annans liv istället för över mitt eget.
Helena Bergström gestaltar trovärdigt mor i sin vandring mellan olika känslor. Far (spelad av David Rangborg) känns genuin i sin blinda vilja att hålla ihop ett destruktivt äktenskap. Ibland blir han ett komiskt inslag; det är absurt hur långt far är beredd att gå för mor.
Se Mors dag på Dramaten! Ett realistiskt och gripande familjedrama.
bokologen.se 