Från vinter till vår, till sommar, till höst. Varje årstidsväxling framstås i Boyes diktning på sitt särskilda sätt och den sker under tvång; förändring gör ont. Naturen, som människan är en del av, växer och formas av väder och vind.
1941 sveper en krigsvind över Europa i vilken Nazityskland har övertag. Boyes älskade är judinna och deras gemensamma brott är deras sexuella läggning.
I dikten ”Var tyst, ha tillit” (De sju dödssynderna, 1941) skriver Boye: ”Förtvivlad ropar du /Var är det visa ordet/som ensam läker världens förgiftade sår?/Och var är tanken, / å ge oss den tanken, som leder ut ur tiderna, / där dödens ande rår!” skriver Boye. Det låter lite som en bön (”O Guds lamm, du som borttager världens synder…”).
I Boyes dikter finns stunder av frid, t.ex.: ”Havet vilar morgonstilla, /aldrig tyckes de stormar haft, /likt en mäktig ande /soligt morgonstilla, / tung av andakt – lätt / av klarhetens kraft” (”Sommardag” ur Gömda liv, 1924).
Läs Dikter i urval. Volym II! En samling dikter som tröstar.
bokologen.se 