Det börjar bra i nutid med att en skotsk inredare far till Norge för uppdraget att inreda en serverhall (!). Berättelsen bryts snart av en annan berättelse där en forntida flicka skjutit en pil i en man med ”små glasrundlar infattade i ett underligt metallställ som hade fästs vid hans öron” (s.22), dvs. glasögon som inte existerade på forntiden. Detta anakronistiska drag fångar mitt intresse – och det håller i sig länge, men minskar när jag via karaktärers dialog får veta mer om hur olika tillvaror hänger samman. Författaren borde ha hållit kvar mystiken ända in i slutet och litat på läsarens förmåga att hantera den.
Jag tycker om Krachts allvetande berättares miljöbeskrivningar: ”… sedan placerade han [den skotske inredaren] ett par obehandlade stenbumlingar på det nymålade golvet, så att stenarnas undersidor lätt reflekterade den grå färgen. Hussidan som vette mot havet bestod av en enda obruten glasfont, och fåren som gick och betade utanför, sommar som vinter, harmonierade perfekt med stenarna som nu låg i vardagsrummet” (s.45). Jag gillar att till och med fåren ingår i inredarens inredning.
Air är det första jag läser av Kracht och jag är nyfiken på hans andra romaner.
Läs Air! En roman med anakronistiska/mystiska inslag.
Övers. Anna Bengtsson
bokologen.se 