
Bohman berättar om när hon som ung hösten 1997 flyttar från Kolmården till Stockholm. På kulturvetarprogrammet träffar hon Andreas som introducerar henne för sin vän Roman, redaktör på en smal litterär tidskrift. Dessa unga män blir hennes första vänner i den nya staden och sätter prägel på hennes liv med sina filosofiska diskussioner, högborgerliga vanor och speciella sociala spel.
Kammakargatan där de bor i Stockholms hjärta är platsen där dramat utspelas. Romanens inledning liknar en saga av Astrid Lindgren:”Har du någonsin gått Kammakargatan fram, uppför backen från Torsgatan och sedan vidare mot Drottninggatan?”
Kammakargatan är som en plats utanför världen med sina egna lagar (dock är ens klasstillhörighet viktig även där). Man kommer inte dit hursomhelst – man måste ha en inbjudan. Jag minns sådana slags platser i mitt eget liv.
Kammakargatan är även en berättelse om böckerna och musiken som gjorde intryck på Bohman då – och vissa är desamma som mina: Under det rosa täcket av Nina Björk , Älskaren av Marguerite Duras, Bergtagen av Thomas Mann…The Verve…
Läs Kammakargatan! Läs och minns Kammakargatorna i ditt liv.