
Handlar om en grupp homosexuella män i 1980-talets Stockholm. De har sökt sig hit i hopp om att slippa leva sina liv i garderoben. I centrum finns den äldre Paul som öppnat upp sitt hem för vännerna som stötts bort från sina familjer. De lyckas leva lyckligt i sin bubbla, även om Seppo klagar över svamp i munnen…
Jag blev djupt tagen när jag läste romanen (2012) och såg tv-serien (2012). Musikalversionen tillför berättelsen extramaterial genom låttexterna skrivna av Gardell. De blir som karaktärernas monologer.
Den intetsägande scenen med pinnstolar och ett bord förvandlas när ljus och kuliss ändras – en vacker paradvåning träder fram. Förvandling av scenrummet sker om och om igen under föreställningens gång. Magiskt.
Den mänskliga närvaron i salongen (äkta röster på scen och publikens hulkande) berör; känslor smittar.
Gå och se Torka aldrig tårar utan handskar på Göta Lejon! En sorglig men livsbejakande musikal.
Musik av Fredrik Kempe och regi av Carl Johan Karlson