Det är galet men ändå rimligt; kvinnans väntan på älskaren som kommer och går för att kanske inte återvända. Bristen på info gör att hon hålls kvar i denna väntan. Hon håller inte på att bli galen - det är bristen på info som gör att hon fantiserar och blir vidskeplig. De vita fläckarna måste fyllas.
Man får veta mycket lite om mannen och inges känslan av att författaren vet lika lite som oss, att hon berättar allt vad hon vet.
Först är kvinnan uppslukad av passionen och sedan främmande. ”Jag har mätt tiden på ett annat sätt, med hela min kropp", konstaterar kvinnan sakligt om sinnenas tid/passionen som upptagit henne i månader.
Passion simple är titeln på franska. Direktöversatt ”enkel passion”. Att passionen är som en förkylning alla har någongång:”Äh, det är bara en enkel passion”.
… eller så anspelar det på en högtidlig/litterär passion, likt skriftspråket passé simple, som endast används i skönlitteraturen. Menas det att sådana passioner är litterära och inte existerar i verkligheten?
…eller så anspelar man på att det är en envägspassion, att det är passion för henne men inte för honom? En passion utan retur?
Handlar om att hantera material (=vakt, dörr och stängsel), bemästra och bearbeta det för att ta sig in i ett land.
Materialtrötthet betyder när materialet ger upp. Ett gångjärn som släpper, släpper in flyktingen eller ett flyende material (flyktingen) som ger upp flykten. Vilket material blir uttröttat först? Stängsel eller flykting? är frågan.
Huvudpersonen har inte gett upp, men är av mycket trött material på bristningsgränsen. Mitt i hans flykt avslutas romanen av dess författare som tycks ha tröttnat. Allt visar sig vara ett dataspel, där spelaren transporteras mellan städer och länder med hjälp av olika material bl a av mänskligt slag(smugglare). Dataspelet är en metafor för människors stora distans till andra människor i nöd.
bokologen.se 