”Det räcker inte med ett fel för att man ska få cancer. Inte två heller. För att cancer ska börja växa måste det vara fem, sex, sju fel” , förklarar Vildes terapeut.
Boken handlar om Vildes liv efter cancerbeskedet. Hon känner sig frisk, men är allvarligt sjuk. Hon är frustrerad och sparkar efter fjärilar, associerar nuet till dået:
”Barn har mammor för att kunna vara sjuka. Men en sjuk vuxen, med en gammal mor? Hur blir det då?” Vilde trodde fram tills nu att modern inte ville ha ett sjukt barn (för det hade hon sagt när Vilde var barn) ”Jag vill inte ha ett sjukt barn, betyder, Jag är rädd”, förstår Vilde nu. Hon ska bota moderns rädsla genom att bli frisk från cancern. Hon ska ha klänningen som hennes mamma köpt till henne, även om den inte är Vildes stil.
Halvvägs in i röntgentunneln frågar läkaren om Vilde verkligen orkar detta. ”Nej det orkar jag inte. Men jag gör det ändå” , svarar hon, som en allusion på Skorpans ord i Bröderna Lejonhjärta. Liksom Skorpan kämpar Vilde mot sin egen rädsla.
”Det finns de som inte kan hota med någonting. Som inte kan hota med frånvaro eftersom ingen önskar deras närvaro”, inser Vilde när hon tänker på att hon som tonåring blev utkastad från ett bibliotek. Vad händer om Vilde vägrar gå på behandlingarna på SÖS?
Vilde blir sjuk av strålning och cytostatika, men har många vänner som håller hennes hand. Ett väl levt liv som hon inte vill lämna. Allt ska göras om en (sista?) gång. Om hon inte får leva ska hon leva nu.
Vilde lovar sin gamla mamma att skriva en barnbok, ett tomt löfte tror Vilde först. Sedan görs det ändå; ett filosofiskt samtal mellan en räv och en råtta med uppdrag Rädda Vilde ( dock på en vuxen dialog insprängd i vuxenbok). På så sätt för hon vidare sin morfars barnboksskrivartradition + skriver två flugor i en smäll ( ”barn” + vuxenbok). Lite seg läsning, men räven och råttan ger andrum i berättelsen om Vildes livskamp.
Fråga bokologen 