handlar om barndomsvänner som dödar varandra. De var på semester tillsammans ena månaden och nästa har den ene avrättat den andra.

Personernas liv och öden liknar varandras; de togs inte upp av samhället och gled in i skuggsamhället. Likheterna i liv och öde kräver koncentration hos läsaren för att hålla isär vem som sympatiserar med vem, när var hur. Det är ok att personerna känns som en enda kropp. Man förstår: Alla är någons barn pappa bror kompis. Man får insyn: Mördarens och offrets föräldrar var och är vänner – de ringer varandra, anklagar inte varandra och de begraver sina barn, sida vid sida. Tills alla dör.

En tanke på “Tills alla dör (2021) av Diamant Salihu”