Antikens flickor är maktlösa föremål för mäns maktkamper. Flickorna iakttar och tolkar män; hur dessa mår och vad de ämnar göra härnäst. Den som tror att denna roman ska ge mer inblick i antikens kvinnors liv blir besviken.
Romanen berättar Iliaden ur ett kvinnligt jag-perspektiv + ”för säkerhets skull” ett ytterligare, manligt perspektiv. Resultatet blir ”ett Iliaden med andra ord” (som en ny bibelöversättning ungefär).
Dock är romanen inte skriven på hexameter och dess stil är motsatsen till homerisk (kiosklitterär?). Ordet ”knulla” förekommer frekvent samt ”erotiska” liknelser (”Jag gled ned och tog hans kuk i munnen och slickade och smaskade som om jag precis hade hittat ett saftigt päron”). Känns som en skolfröken sitter vid pennan med uppdrag att skriva snusk. Omsorgsfullt beskriver författaren flickors skönhet – eller avsaknaden av den: ”en knubbig liten flicka, skapt som en bergsponny med korta ben”.
Iliaden med fokus på skönhet och sex. Är det russinen ur kakan Iliaden?
Fråga bokologen 