Hjärtdjur (1994) av Herta Müller

Berättelsens jag är en ung universitetsstuderande kvinna i forna öststaterna. Hon kämpar mot censuren som förgiftat samhället, en strid hon inte kan vinna. Många likasinnade omkring henne går under. Hennes räddning är att gå i exil och det är den processen som Hjärtdjur skildrar.

”Hjärtdjur” är en metafor för människans själ. Den lever sitt liv som ett ordlöst djur inuti kroppen, driven av känsla, inget förnuft. Men trots censuren kan ett hjärtdjur ändå förnimma en annan människas själ.

Författaren skriver i gåtor. Det finns inget klarspråk, inget rakt på sak, allt är inlindat: ”Solen var het och föll in i kvadranten, och dammet låg på linoleummattan som ett grått pälsskinn. Och bredvid Lolas säng, där broschyrerna inte längre låg, fanns en kal mörk fläck. Och Lola hängde i mitt skärp inne i garderoben” (s.27).

Boken börjar och slutar med en och samma strof: ”Om vi tiger är vi otrevliga, sade Edgar, om vi talar är vi löjliga”. = Hur vi än gör i interaktionen med andra i en diktatur blir det fel i kommunikationen. Müller själv flydde från Ceaușescus Rumänien 1987 när hennes böcker förbjöds där. Müller har alltså personliga erfarenheter av att leva under censur och av att betala priset för att hon yttrat sig.

Censur förekommer även i demokratier. Tänker på tystnadsplikten när soc uttalar sig i Uppdrag granskning om ett barn som far illa. Tiger soc är de otrevliga, talar de är de löjliga; ”Jag kan inte uttala mig i det enskilda ärendet, men…”

En del tror att de som privatpersoner är fria från censur – de är förnekare av att det finns högt och lågt till tak. Men medvetet eller omedvetet förhåller vi oss till taket. Det gör ont att slå i det – och dessutom blir man strykrädd. Ju mer strykrädsla, desto mer censurerar man sig själv.

Hjärtdjur påminner om Franz Kafkas verk, eftersom även han skriver i gåtor. Hans böcker brändes på bål i Nazityskland; så att säga en bokstavlig censur. Kafka var medan han levde självcensurerande; ville inte ge ut vissa av sina verk. (Processen (1925) gavs ut efter hans död) Müller har drivit själva gåteförtällandet ett steg längre än Kafka, men jag gillar att vara detektiv när jag läser.