Det handlar om en ung kvinna som sitter fastklämd i en bil som har kört ned i ett träsk; vatten strömmar in och bilen sjunker. Romanen baseras på en verklig händelse år 1969 då en senator och hans unga älskarinna är med om en bilolycka. Han tar sig ur bilen medan hon drunknar.
Denna berättelse berättas ur kvinnans perspektiv och hon berättar samma förlopp om och om igen, men hela tiden med nytillkomna detaljer. Det är intressant att få reda på hur hon hamnade här, vilka hon och han är och vad som hänt tidigare. Nuet är den sjunkande bilen och kvinnans hopp om räddning genomsyrar hela romanen. Hon tror att senatorn försöker rädda henne, vilket är dramatisk ironi, för denne har sprungit in till civilisationen – inte för att hämta hjälp – utan för att rädda sitt rykte med en påhittad historia.
Jag är totalt tagen av innehållet. Om jag ska påpeka något så är det stundtals språket, som innehåller en del ansträngda besjälningar som ”drömlik sumpmark runt omkring väcks ur dvalan och tänker sluka dem”.
Oates tillägnar boken ”till alla Kellys”. Kelly var den unga kvinnans namn.
Fråga bokologen 
Jag tyckte mycket om den, men den var otäck.
GillaGilla
Jätteotäck, jag var omskakad länge efteråt.
GillaGilla