Lotta skriver en bok om sin vän Benny som drevs till att ta sitt liv. Det är värdefullt att få hennes personliga perspektiv på hur hon såg det hända: Han bad henne att boka in en intervju med Svenska Dagbladet och 5 dagar senare fanns han inte mer. Hon pratade med honom dagen innan han dog, anade ingenting.
Benny var inte bara Lottas vän utan också hennes chef. ”Jag är bra på att inte bli rädd för Benny. När han blir svart i ögonen blir jag lugn. Det är det inte alla som blir,” skriver Lotta. Men i egenskap av presschef på Kulturhuset Stadsteatern var Benny beroende av henne: Hon skrev hans tal, kunde härma och tolka hans stil, han kunde ringa henne och prata om ”ditten och datten” en lördagkväll. Lotta hade den mätta rollen som klassens ordningsman, men den var inte friktionsfri (ibland kör Benny över henne; säger åt henne att hon ska meddela medarbetare ett beslut för att sedan själv dra tillbaka det).
Jag tolkar in att Benny var en bra chef för Stadsteatern, men att det blev otrevligt när han chefade över både Stadsteatern + Kulturhuset och bollarna konst och musik skulle in i jongleringen också… Många bollar i luften är lite som att ha många barn; alltid någon som känner sig osedd och ohörd. Skådespelaren Johan Rabeaus blev otrevlig när han inte fick le på en reklamaffisch, tjatade på Benny (och Lotta) tills han fick ta om bilden. Maktspel pågår och om spelplanen plötsligt växer fungerar inte chefsstrategierna man tidigare haft (gå runt och hälsa på alla i huset) och man blir inte sitt trevligaste jag.
Jag tycker att denna bok har gett nyanser som jag har saknat. Läs den!
Fråga bokologen 
Det är alltid intressant att få veta mer och få nya vinklingar på företeelser. Tragisk historia.
GillaGillad av 1 person