När ens 14-åriga dotter väljer bok åt en blir det en verklighetsbaserad familjetragedi från 1939. Dottern kan sin mammas smak. Boken handlar om syskonen som rövas bort från sitt hem när föräldrarna akut åker in till sjukhuset pga mammans tvillingfödsel. Då passar alltså någon på att stjäla barnen. Familjen är fattig, har många barn, bor på en husbåt i Mississippifloden och kallas i folkmun för ”flodslödder”; har låg status i samhället och är tillåtna villebråd.
”De [barnen] är tomma målardukar. de föds obefläckade, och om de adopteras i tidig ålder och omges med skönhet och kultur kommer de att bli precis som man önskar sig”, säger människohandlaren till sitt försvar (autentiskt uttalande). Det finns en lång världshistorik av stulna barn och människohandeln pågår runt om i världen i detta nu. Författaren för en kamp mot människohandel och tillägnar boken alla som varit och är utsatta.
Romanen berättas i jag-form; dels av dåtidens storasyster Rill 12 år (1939 ->) och dels i form av åklagaren Avery, som i nutid gräver i sin skumma familjehistoria. Kapitelvis växlar författaren mellan dåtid och nutid; kapitel byts mitt i en cliffhanger vilket gör berättandet filmiskt. Dock nöjer jag mig med enbart 12-åringens perspektiv från förr. Less is more. Ingen läsare förväntar sig att få ALLA sina frågor besvarade. Läsarna förstår pengarnas drivkraft och genomskådar människohandlarnas lumpna efterhandskonstruktion; att man har gjort de fattiga en tjänst eftersom de inte ens har mat till sina barn…
Boken engagerar, är spännande men innehåller en och annan groda, t.ex. demoniseras den afroamerikanska kvinnan; barnmorskan som vägrar förlösa mamman. ”Hon skulle hämnas på oss om hon bara kunde, men hon är svartare än tjära och vi är vita, och hon vet vad som skulle hända om hon ställde till besvär för oss”, skriver Wingate (s.47).
Innan ni tog oss påminner om Där kräftorna sjunger; samma tidsepok, samma plats, familjen ses som slödder, mamman är vacker med rågblont hår, men där slutar likheterna och historierna tar olika vändning: Det är skillnad på att vara övergiven och bortrövad.
Fråga bokologen 