Förintelsens barn (2021) av Margit Silberstein

Vad hände med de överlevandes barn och deras barnbarn? Silberstein (född 1950) berättar om traumat hon ärvde av sina föräldrar och som hon i sin tur för över till sina barn (födda 1990) – trots att hon gör allt för att förhindra det.

Ironiskt nog är förhindrandet/beskyddandet en del av familjetraumat: Ibland ligger hon sömnlös för att en av hennes vuxna söner sett trött ut…och ger sonen dåligt samvete för det ( något hon själv fick av sina föräldrar).

Silbersteins mor och far projicerade sina liv på henne och hennes bror, ville att de skulle ta vid där deras ungdom tvärt slutat pga kriget, uppfylla deras drömmar som gått förlorade. De ville att hon så snart som möjligt skulle gifta sig med en judisk man och skaffa barn; föra det judiska arvet vidare.

Silberstein stod inför valet att följa föräldrarnas väg eller gå sin egen. Hon visste inte vad hon ville; alla hennes ”valmöjligheter” gjorde ont. ”Jag såg inte var jag slutade och mamma och pappa började” (s.133). När hennes mamma blev hjärtsjuk trodde hon att det var för att hon som dotter ”levde som svenskarna”.

Föräldrarnas förhållningssätt blir begripligt i Silbersteins text. Släkt och vänner – livet som fanns före kriget – fanns ej mer. Silbersteins mormor dog i Auschwitz någon gång år 1944. Det finns ingen mer information än så. Det finns ingen dödsorsak, inget dödsdatum, ingen ceremoni, grav eller värdighet att vila sina tankar mot. Nya generationer skulle ge föräldrarna frid.

Med boken förklarar Silberstein sina val, sitt liv – för oss, men även för sig själv och för sina barn: Varför har de inte en tjock släkt? När är de stora nog att ta emot detta mörker? Hon högläste ”Barnen från Frostmofjället” för sina små. De grät redan efter en sida, trots att inget sorgligt hunnit inträffa ännu ( de visste instinktivt att denna bok var en källa till deras mammas smärta).

Silberstein berättar om sina söners nuvarande förhållningssätt till Förintelsen. Den ene har en stark judisk identitet frikopplad från Förintelsen medan den andre känner att han är Förintelsen som närmast när han är i synagogan. Silbersteins bok har gett förståelse för Förintelsens barn; en inblick i hur efterkommande generationer lever efter folkmord.

Läs Förintelsens barn!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: