Den 14-åriga Elisa har inga vänner, men en dag kontaktas hon av Beatrice, en klasskamrat med hög status, som behöver hennes hjälp. Det blir början på en vänskap.
Elisa har nyligen flyttat till Beatrices stad tillsammans med sin gränsöverskridande (trashiga) mor och bror. De flyttar in hos barnens far universitetsprofessorn – de fyra ska nu leva tillsammans som familj (Fadern har inte funnits med i barnens liv förrän nu).
Beatrice ger läsaren en utifrånblick på Elisas brokiga familj (”jag hade aldrig sett en knarkare på riktigt”, säger Beatrice om Elisas bror (s.110). Beatrice själv är också en brokig typ (en Pippi Långstrump i en fin familj).
Elisa höjer Beatrice till skyarna och gör så ända in i framtiden, när de två blivit 34 år och vänskapen är avslutad sedan länge. Boken börjar där, i nu-tid: Elisa läser sina gamla dagböcker, minns sommaren 2000. Berättelsen om deras vänskap blottläggs bit för bit, hoppande i tid och rum.
Det blir dramatik pga. Beatrices inflytande på Elisa men även pga män; kvinnor slåss bokstavligen om dem. Detta beklagar den 34-åriga Elisa: ”Det är inte bara absurt utan sorgligt när kvinnor – inte minst jag själv – sliter varandra i stycken för en man. Som ofelbart går vidare helt opåverkad…” (s.160).
En vänskap, med sitt brokiga persongalleri, förlagd i en hård miljö, bäddar för konfrontationer. Den håller samma nivå som Avallones kritikerrosade uppväxtskildring Stål (2012).
Läs En vänskap!
Fråga bokologen 
Ja det vill jag göra! Tack för påminnelsen om denna bok.
GillaGillad av 1 person