Nominerad till Årets bok 2022 och jag hoppas att den vinner!
Boken angår oss alla, eftersom brotten som skildras sker i verkligheten, dagligen. En 14-åring skjuts till döds i en lekpark och hans jämnårige vän anklagas. Historien rullas upp via flera perspektiv (den anklagades, den anklagades mammas, en lokalbutiksägares, en polismans).
Samtligas perspektiv bidrar till sanningen, som är komplicerad (men inte mindre sann för det). Samtliga drabbas av smärta, antingen som anhörig eller ansvarig (för brott, eller utredningen av brott). Maktlöshet är en återkommande känsla, däremellan kämpar de – gör val i affekt – eller enligt plan. Är saken i deras händer?
Karaktärerna i boken är inga supermänniskor eller stereotyper, inte under ytan; även snälla människor kan bli arga. Giolito återger karaktärernas handlingar och tankar utan att värdera dem ( även om hon kan, eftersom texten skrivs i tredje person och berättaren är allvetande).
Jag har inte läst de andra nominerade böckerna – de är säkert jättebra – men kriterierna för Årets bok 2022 uppfylls fullständigt i Giolitos bok: Det är en stor läsupplevelse (jag tänker på berättelsen hela tiden fast jag avslutade den igår). Jag tror att alla i min omgivning oavsett tycke och smak skulle känna detsamma, även de som säger att de hatar att läsa/lyssna på ljudbok. Giolitos språk är direkt – hon har något att berätta. Varje ord har sin plats; inget överflöd men heller inga luckor.
Giolito gräver där hon står, skriver om en miljö hon känner till, och när hon inte räcker till frågar hon de som vet ( Se hennes tack-ord i slutet). Det som händer i boken känns trovärdigt, måste påminna mig själv om att det är fiktion.
Läs I dina händer! Men se till att ha en helt ledig dag framför dig, så att du inte behöver pausa läsningen.
Fråga bokologen 