Denna konspirationsroman handlar om mordet på försteminister Stjärne i landet Thule, som enligt prologen har ”det fingerade namnet Sverige” (s.7). Ett spännande berättargrepp!
Trettio år efter mordet är det fortfarande olöst och en journalist följer upp ett nytt spår: Tänk om Stjärne blev mördad för att han genom sina dolda kanaler försökte påverka Sovjetunionen i socialdemokratisk riktning? Genom nya och gamla vittnesmål växer sanningen fram.
”Stjärnes idé var att Sovjet skulle gå från kommunistisk diktatur till att bli en socialdemokratisk kraft i världen, av ett format så gigantiskt att Förenta staterna med sin fattigdom och slum, sin rasism och ojämlikhet, sina omoderna skillnader mellan människor, skulle framstå som så efterblivet så även det landet skulle tvingas göra något åt sin ruttna samhällsstruktur – och till slut bli socialdemokratiskt”, säger en av journalistens informanter (s.62).
Koryféerna är intressant läsning, men kräver koncentration eftersom perspektiv och tidpunkter gör täta oannonserade byten. Ibland berättar Jag (journalisten Roger Lilja), ibland berättas om tiden före mordet ur polischefens, ambassadörens eller partisekreterarens perspektiv i 3:e person – och ibland berättas om tiden efter mordet ur de nämndas perspektiv. Jag hade varit hjälpt av en datering vid varje byte, men då kanske illusionen hade spräckts?
Det mesta Andersson skriver blir till guld och så även denna gång: Intrigen är väl underbyggd – och slutet tänkvärt.
Läs Koryféerna!
Fråga bokologen 