En ljus skildring av en familj i Italien under Mussolinis styre och senare Hitlers ockupation. Författarinnan minns sin familj, vad de sa till varandra under de här mörka åren.
Ord lindrar deras skräck och fruktan: När en av familjens söner åker fast för innehav av antifascistiska texter kastar sonen sig i floden och simmar till den schweiziska flodsidan. ”I vattnet med rocken på!” säger mor flera gånger med skräckblandad förtjusning och ”Undrar om den där magra flickvännen han har i Schweiz ger honom någon mat?” Genom orden tas det ljusa i situationen fram (han klarade sig och han är inte ensam)
I nära relationer vet vi ofta vad de andra kommer att säga vilket skapar trygghet. Varje lunch när matbrist råder säger mormor till sina barnbarn och barn: ”De små får ett äpple var, de stora kommer djävulen och tar”, Alla vid bordet inväntar denna stående kommentar.
Antisemitismen frodas och far, som är jude, har fått sparken från sin professur. Genom ord bearbetas detta: ”Det där […] är en mycket bildad och intelligent man”, säger mor om deras sons judiske vän. ”Jaha”, sa far, ”men han är väldigt ful. Alla judar är ju fula” – varpå en förlösande diskussion är igång
Det blir mer att bearbeta ju längre handlingen skrider. Familjemedlemmar fängslas, släpps och fängslas igen. Författarinnan samlar ihop familjens ord och uttryck i sitt ”familjelexikon”; i familjemedlemmarnas ord ryms hela deras värld, familjens historia. Ginzburg inspirerar till att skriva ett eget familjelexikon.
Läs Familjelexikon!
Fråga bokologen 