”Allt var den fetes fel”, börjar boken. Franco är ”den fete”, en ung mexikansk rikemansson, som fantiserar om den medelålders grannfrun. Den 16-årige Polo tvingas äcklad höra på Franco, som är ett påtvingat sällskap, ingen vän. Polo arbetar som servicepersonal i Paradais, det gated community där Franco bor. Polo plockar upp efter de rikas hundar – och dricker sprit med Franco när denne kallar.
En rå ton sätts redan bokens första blad; Francos fantasier om grannfrun återges och därigenom hans kvinnosyn. När fantasierna står en upp i halsen flyttas fokus till Polos fattiga och utsiktslösa liv utanför Paradais. Polos kusin är gravid, sover i hans säng medan han själv ligger på golvet och kokar, tänker råa tankar. En välgrundad bakgrund till en tragedi.
Pojkarnas återgivna tankar känns autentiska. Polo vill ”där och då och på dagen säga upp sig från det miserabla och dåligt betalda jobbet, och på studs mosa trynet på den idioten Urquiza [chefen], sätta några smockor i hans kuksugarfejs, det ägghuvet: få se vem som tvättar bilen åt dig nu bögjävel…” Meningen fortsätter ett par rader till. Melchors meningar kan vara sidolånga, men flyter på tack vare kommatering. Översättaren Hanna Nordenhök har gjort ett fantastiskt jobb.
Aggressivitet genomsyrar människorna, fattig som rik, ung som gammal, man som kvinna. Alla förövare har varit offer – och offer blir ohjälpligt förövare. En outhärdlig stämning råder; allt är fucked up.
Paradais är outhärdlig att läsa, men jag fortsätter ändå, vill förstå, kan inte bara konstatera att samhället i mexikanska Progreso (där Paradais ligger) är fucked up pga. stora klassklyftor och organiserad brottslighet.
Stålsätt dig och läs Paradais!
Fråga bokologen 