Linn blir upptäckt av en fotograf när hon är 16 år. Han tar henne till Paris – mot hennes mors vilja. Varför hindrar inte modern henne från att resa? Trodde hon verkligen att dottern skulle använda det inbokade hotellrummet, ringa från det varje kväll klockan 21:00 som avtalat?
Linns mor är Liv Ullman, stjärnskådespelaren med världen som arbetsfält. Liv springer efter Linn, i strumplästen ut i snögloppet på gatan, ber henne att inte åka, men förmår inte att förbjuda. Modern blev också bortförd som ung, kanske resonerar hon att bortföranden är oundvikliga livserfarenheter? Eller kan hon inte förbjuda dottern för att hon själv ofta är bortrest?
Liv och Linn liknar varandra; ibland tänker jag att det är Livs historia när det är Linns – mor och dotter flyter ihop. Fotografen berättar för Linn hur vacker hennes mamma är; mamman är måttstock för många Linn möter. Svårt.
Fotografen som är 44 år tar tillfället i akt med Linn. Branschfolket omkring anar/vet att 16-åringen är hans älskarinna, men det som provocerar är inte åldersskillnaden utan den dåliga lögnen att Linn skulle vara modell när hon inte ser ut som en (hon är kort). Branschmän som nämns i boken kommer långt senare hängas ut under #metoo, men fotografen är inte en av dem.
Linn tänker inte på upplevelsen i Paris på många år, inte ens under metoo-uppropet. Det är först på en skogspromenad under pandemin som ett minnesfragment kommer upp. Fängslande läsning när Linn för dialog med sitt forna jag alltmedan stora minnessjok lossnar.
Flicka, 1983 är rik på referenser till andra verk (”Tryggare kan ingen vara”, ”Flickan med svavelstickorna”, ”Down under”…). Det öppnar upp läsarens sinnen, sätter igång egna associationer, får mig att tänka på dokumentärfilmen Världens vackraste pojke, om barnskådespelaren som blev exploaterad av regissören Visconti.
Flicka,1983 känns som en replik på Annie Ernauxs självbiografiska roman En flickas memoarer. Linn tvivlar på om det hon upplevde i Paris 1983 är värt att skriva om men ”då glömmer jag, som Annie Ernaux skriver, att dessa saker hände mig för att jag skulle skildra dem” (s.36).
Flicka, 1983 är en stark läsupplevelse! Läs den!
Fråga bokologen 