En ung karriärkvinna i London följer med sin pojkvän på garden party hos hans fina familj i Newbury. Hon känner sig fel, men det är ingen ny känsla hos henne utan något hon upplever var dag på sitt arbete, på stan – överallt:
Som kvinna samt svart misstänkliggörs hennes karriär – hon måste ha kvoterats in för mångfaldens skull! Vännerna tittar extra mycket på henne när prins Harry gifter sig med Meghan Markle (kvinnans pojkvän är vit som Harry). På Heathrow blir hon handgripligen tillrättavisad av en vakt för hon ställt sig i kön för business class istället för economy class…
Kvinnan upplever att hon när som helst kan förvisas från sitt sammanhang. Signalerna är subtila och många skulle kalla det för inbillning, eftersom de själva är immuna (tillhör eliten/passerar som etnisk britt). Kvinnans pojkvän är immun, vilket sänker ned henne i tvåsamhetens ensamhet:
Pojkvännen vill att hon ska tagga ner på jobbandet, chilla lite så som han gör (men hennes existens hänger på att hon gör mer än andra). Han kan inte se att han är rikast av de två; hon har mer pengar på banken (men han äger/ärver fastigheter).
Romanen liknar anteckningar – läsandet blir luftigt och det bitvis tunga innehållet lättas upp. Brown växlar mellan att skriva i 1:a och 3:e person, oftast ur kvinnans perspektiv. Berättelsen känns autentisk och jag sveper den från pärm till pärm (101 sidor).
Läs denna tänkvärda roman!
Samling skulle kunna vara en replik på Chimamanda Ngozi Adichies novell ”Det där som nästan kväver dig” (2009) – en stark läsupplevelse om en svart kvinna i liknande situation i USA. Rekommenderar er att läsa den också!
Fråga bokologen 