I bokens början framkommer att 19-åriga Stella dött i en olycka, vilket är jobbigt för huvudpersonen Anna. Stella var hennes väninnas dotter som hon hade boende hos sig och var ansvarig för.
I jag-form berättar Anna om när Stella flyttade in och tiden fram till hennes död. Hon berättar samtidigt om sin kvinnokarl till make samt sina två barn. Det blir tydligt att Anna lever sitt liv genom andra; hon är hemmafru och har tid att tänka på andra, tid att se saker hända – men hon ingriper aldrig. Frustrerande.
Läsaren får endast ta del av Annas perspektiv och jag undrar om hon är pålitlig som berättare. Är hennes man otrogen eller är hon helt enkelt paranoid? Deras hem är borgerligt och spegelblankt; en hemhjälp håller huset rent. Kuslig miljö.
Jag läser Annas berättelse i ett svep (84 sidor), vill veta vad som hänt stackars Stella. Jag ges små smulor ledtrådar i taget och i slutänden vet jag saker, men är inte helt säker på vad jag vet.
Läs Vi dödar Stella! En fascinerande berättelse med viktigt budskap.
Fråga bokologen 