Eva kommer oanmäld hem till Stockholm från lantstället och hittar sin man i armarna på en arbetarkvinna! Det som sedan händer är oväntat och otidsenligt…
Det är på 1800-talet. Eva är rikt gift, har inga egna pengar, är hemmafru och naiv (tror att maken jobbar till midnatt var dag). Redan innan hon ertappar mannen med arbetarkvinnan har hon ett ont öga till ”pöbeln”: ”Hur hon fruktade och afskydde dessa människor! Folket, hvad var det? […] Är det inte i kulturens mening att i allt söka förfining? […] man vill inte ens ha en hund, om han ej är af ras” (s.156). Eva vill t o m ta pöbelns barn ifrån den, eftersom hon anser den vara oförbätterlig. Hennes demonisering av folket speglar dåtidens stora samhällsklyftor.
Det är intressant att läsa Staden. En sedeskildring ur Stockholmslivet ur ett kvinnligt perspektiv. Branting skrev romanen under eget namn, men hade tidigare gett ut romaner under pseudonym, så som många andra av dåtidens författarinnor. Ofta marknadsfördes kvinnors verk i förminskande ordalag (skildring, tidsfördrif istället för roman). Brantings författarskap var okänt för mig fram tills alldeles nyligen.
Anna Branting var fru till Hjalmar Branting, den förste socialdemokratiske stadsministern. Hon levde med Hjalmar fram till hans död – trots hans otrohetsaffärer, och romanen sägs ha självbiografiska drag.
Läs boken på Litteraturbanken.
Fråga bokologen 