Arvid och Lydia vill ha varandra, men tar ej steget (han är student – hon rik) och de skiljs åt, men möts fyra år senare när båda har gift sig och skaffat barn på varsitt håll.
Arvid älskar fortfarande Lydia. Det är svårt att sluta tänka på henne och fokusera på det liv han har (fru, barn, det stimulerande arbetet som journalist, vänner, läsandet, musiken, mat och vin) – vara närvarande i nuet.
Arvid flanerar rastlöst runt i Stockholm i hopp om att springa på Lydia, som i sin tur springer på honom när han minst anar det. Hon kommer oanmäld till hans arbete, har tillträde till hans värld, men han har det ej till hennes. På vacker prosa i tredje person, i dikt, och genom brevväxling berättas deras historia.
Det är ett gripande människoöde och samtidigt ett intressant dokument inifrån Stockholm 1912: Kungen promenerar omkring utan livvakter, lyfter på hatten och hälsar. Strindberg har insjuknat och Titanic sjunkit.
Romanen känns modern trots sina 100 år och är mycket läsvärd. Kanske till och med bättre än Söderbergs Doktor Glas.
Läs Den allvarsamma leken!
Fråga bokologen 